Sverigebesök

Ett och ett halvt dygn har gått sedan bror och kusin har lämnat Cedarstreet 1509.

Här kommer en liten sammanfattning vad som har skett i Canadaland under Sverigebesöket.

Sjunde februari tvåtusennio klockan är tiotrettio pm och syskonen Björk och kusin Brengesjö möts upp på Huskeystationen efter att varit separerade i sjuttiofyra dagar. Det var ett kärt återseende och inte allt för sentimentalt. De hoppade in i den gröna bilen som Julia hade fått låna av sin mycket vänliga rumskompis Jesse. Pojkarna var trötta så de var nöjda med att krypa till kojs efter kvällsmat.

Den åttonde februari, morgon, de unga männen berättar att det har varit mycket kallt. Deras syster, kusin, berättar för dem att det beror på att de som vanligtvis bor i huset och betalar elräkningen inte är så förtjusta att betala höga räkningar. Hon avisar deras förslag på att höja temperaturen och ger som förslag att de ska klä sig i underställ under nätterna. De tycker det låter som en förhandlingbar idé och kommer de kommande tio (?) dygnen att klä sig i detta nattetid.

Dagarna som kommer sysselsätts med skidåkning.

Tionde februari måste Julia återvända till jobb, killarna får åka själva. Det som är värt att nämnas är att de under onsdagen hade lovat att komma förbi Tubeparken där Julia jobbade. De kom aldrig och när det var dags för stängning började hon bli nervös och lite orolig eftersom de Canadensiska bergen och naturen skiljer sig från den Svenska. Var har de tagit vägen börjar hon fråga sig... Efter att fråga Skipatrol om de har fått in något 10.40 (Skador) och fått ett nekande svar och lite roade blickar från hela skipatrol, får hon ett samtal från sin kusin som försäkrar att de mår bra och är påväg mot trailern där de lämnar sina skidor.

Den femtonde februari är det bestämt sedan en dag tillbaka att en resa till Revelstoke är planerad. Efter två timmars bilåkning är de nio resenärerna framme. De möts av ett puderlandskap med fantastisk skogsåkning.

När det blev dags för hemfärd och Sophie skulle starta den nitton år gamla bilen, den starta inte. I samma sekund som den inte startar kommer hon på att hon glömt stänga av bilens strålkastare. Ingen var särskilt förvånad. Efter bara ett försök med startkablarna startade bilen igen. Glädjetjut kunde höras från medpassagerarna i bilen. Hemresan gick bra. Förutom det faktum att Julia behövde ha två tunga sjuttonåringar (snart arton) hängandes över henne. Sophie blev bestört och försökte att övertala dem att luta sig åt andra sidan. Det fungerade, för en stund. Eftersom de små pojkarna var hungriga stannade bilen på en amerikansk Diner, kallad Legends, Elvis var inredningsinspirationen. Johannes, bror till Julia, beställde (inte överraskande) den största hamburgaren de hade att erbjuda, servitrisen varnade honom till och med för att den skulle vara omöjlig att äta upp. Johannes överbevisade henne. Hon var i chock.

De sista dagarna sysselsattes med skidåkning, tubepark och Rockstarparty.

Den artonde februari tvåstusennio var det dags för adjö. Julia, den allt för snälla systern och kusinen, skjutsade pojkarna till stationen i den gröna bilen. Farvälet var inte allt för sentimentalt. Sen var det dags till jobbet igen.

/Julia